Vi kräver samtyckeslag mot godtycklig sexistisk rättspraxis!

Kampanjen Stoppa Våldtäkterna, som på 8 mars demonstrerade i Stockholm, har nu överlämnat en kravlista till justitieminister Beatrice Ask. Vi vill se en rad åtgärder för att komma åt den sexism som så uppenbart genomsyrar det svenska rättsväsendet.

Att rättspraxis i sexualbrottsmål är genomsyrad av sexism är för de flesta inte någon nyhet. Trots nya lagändringar så nyligen som 2004, och trots stor uppmärksamhet i samband med rättegångar som de mot ”Stureplansprofilerna”, så fortsätter sakernas tillstånd att vara bedrövligt. Våldtagna kvinnor har inte bara att brottas med samhällets sexistiska fördomar. De får alltför ofta sin trovärdighet ifrågasatt på samma låga sätt i rättsprocessen. Vad hade du för kläder på sig? Var du full? Brukar du ha sex ofta? Varför följde du med honom hem? Dessa och andra ovidkommande frågor ställs återkommande när försvarsadvokater eller utredare försöker att göra kvinnan otrovärdig genom att framställa henne som en ”lösaktig”, ”dålig” kvinna, dvs en sådan som inte kan våldtas enligt uråldriga patriarkala normer.

Problemet ligger inte enbart i den nuvarande lagstiftningen, som i sin nuvarande utformning är formulerad så att det faktiskt inte räcker att en kvinna säger ”nej, jag vill inte” för att hon ska klassas som våldtagen. Sexismen genomsyrar därtill de rättsliga och polisiära institutionerna uppifrån och ned. Vi som varit aktiva i Kampanjen Stoppa Våldtäkterna har fått erfara det i och med det sätt på vilket rättssystemet har behandlat en av våra anhöriga, offer för en misstänkt serievåldtäktsman. Här har chefsåklagaren inte begärt ut något medicinskt rättsintyg, inga förhör har gjorts med vittnen som kunnat berätta om anmälarens tillstånd efter våldtäkten, inga uppföljande förhör har gjorts efter det första. I avslaget finns en kort kommentar: ”brist på bevis”. Att den misstänkte förövaren anmälts för snarlika övergrepp på ett stort antal unga kvinnor (och i ett fall dömts!), och trots att flera anmälningar mot denne behandlats parallellt av samma åklagare, har upprörande nog inte lett till konsekvenser för trovärdighetsbedömningen. Istället väljer man i praktiken att tro mannen, som går fri än idag och kan fortsätta våldta.

Den sexistiska attityd som möter många våldtäktsoffer genom hela rättsprocessen, och den minimala chansen att därför få upprättelse, är så klart en starkt bidragande orsak till att bara omkring var femte kvinna som utsatts för en våldtäkt väljer att anmäla. Bara omkring var tionde anmälan leder idag till rättegång (detta enligt Brottsförebyggande rådet siffror för 2006).

Vi hyser inga illussioner om det nuvarande rättsväsendets förmåga till någon mer djupgående självsanering. Rättvisa kan aldrig garanteras av institutioner som själva upprätthåller och försvarar en samhällsordning som per definition bygger på ojämlikhet och socialt förtryck av bl.a. kvinnor. Men vi kan givetvis kräva konkreta åtgärder som flyttar fram de förtrycktas positioner och möjligheter att faktiskt få upprättelse.

Vi kräver för det första att en samtyckeslag stiftas. Dels för att vi anser att en våldtäkt har ägt rum när någon utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja. Och dels för att vi tycker att det är den misstänkte förövarens agerande som ska utredas (vad gjorde denne för att försäkra sig om att det fanns samtycke?) istället för som idag, då det i praktiken ofta blir så att offret utreds i en rad fullständigt ovidkommande avseenden.

I de fall då våld eller hot om våld bevisligen har använts borde det dessutom inte spela någon roll om en misstänkt förövare hävdar att denne inte förstått att det inte funnits samtycke.

Sist men inte minst borde man om möjligt genomdriva ett skarpare formulerat förbud än det som idag redan finns mot uppmärksammandet av ovidkommande uppgifter när dessa saknar relevans för utredning och bevisning, såsom anmärkningar om offrets klädval, sexuella preferenser mm.

Utöver dessa krav kräver vi att utredare obligatoriskt måste kräva ut medicinskt rättsintyg. Detta sker i dag godtyckligt och mycket sporadiskt: enligt en undersökning genomförd av Arbetaren (070907) begärdes rättsintyg ut endast i hälften av alla fall där dessa fanns tillgängliga på akutmottagningen för våldtagna kvinnor, AVK, i Stockholm.

Man borde dessutom upprätta en checklista (eller en ”sexualbrottsutredningsmall”) för hur utredningar ska gå till – och ett kontrollsystem som möjliggör ett avlägsnande av åklagare och utredare som missköter sitt jobb, som inte tar våldtäktsoffer på allvar. Alla anmälare borde vidare garanteras ett målsägarbiträde, något som mindre än var femte anmälare får idag. I juristutbildningar borde undervisning om kvinnoförtrycket och dess konsekvenser för sexualbrottsfall vara en obligatorisk del av läroplanen.

Beväpnade med dessa krav kommer vi att ställa den moderate justitieministern Beatrice Ask mot väggen. Beatrice Ask hävdade i höstas, då kravet på samtyckeslag ställdes i samband med rättegångarna mot stureplansprofilerna, att hon ville se fler domar innan hon tog något beslut. Hur många ska behöva gå igenom den terror som våldtagna kvinnor omnämnt som ”den andra våldtäkten” innan justitieministern agerar? Svarar hon med tystnad, eller undvikande, så kommer vi att vakta upp henne för att öka trycket. Det är hög tid att intensifiera kampen mot det sexistiska rättsmaskineriet. Vi behöver en offensiv mot den kvinnofientliga högerregeringen och dess justitieminister nu!

Gunnar Westin,
Kampanjen Stoppa Våldtäkterna

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: