Inget har förändrats i grunden efter Stureplansrättegångarna!

Rättsväsendet har länge skyddat bilskoleläraren!

Den 44-årige körskollärare från Sundbyberg som Kampanjen Stoppa Våldtäkterna tidigare uppmärksammat dömdes i förra veckan till ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en ung kvinna. Mannen, som hade bestämt träff med kvinnan på ett vandrarhem i Solna där han påstod att modellfotografering skulle äga rum, sitter nu alltså äntligen bakom lås och bom efter att under flera års tid ha kunnat våldta en lång rad kvinnor utan märkbart intresse från rättsväsendets sida.

Hösten 2007 dömdes mannen till skyddstillsyn och vård efter att ha våldtagit en 16-årig kvinna. Men mannen har samlat på sig ett tiotal anmälningar för nästan identiskt genomförda våldtäkter – och av dessa är det alltså bara två som har lett till åtal. Västerorts åklagarkammare har hävdat att det i de nedlagda fallen inte funnits tillräckligt med bevisning för att kunna åtala mannen, men i själva verket har förundersökningarna präglats av en iögonfallande inkompetens och avgörande bevisning har helt ignorerats.

Till den bevisning som har utelämnats från de nedlagda förundersökningarna mot mannen hör läkarintyg som styrker skador på offren och som har säkerställt att det funnits rester av mannens sperma på de målsägande kvinnorna. Det har alltså funnits riklig teknisk bevisning mot mannen, men denna har förundersökningsledare Tora Holst inte ens brytt sig om att begära ut från läkaren för att använda som bevis mot mannen.

Tora Holst har inte heller brytt sig om att förhöra några vittnen i den långa raden av förundersökningar. Detta trots att det funnits vittnen som styrker att kvinnorna direkt efter våldtäkterna uppgivit att de våldtagits. Vittnesuppgifter av detta slag har i andra våldtäktsfall fällt avgörandet då ord stått mot ord, men trots att flera av de målsägande har bett Tora Holst om att hon ska förhöra vittnen så har detta alltså inte skett.

Att mannen upprepade gånger har anmälts för nästan identiska våldtäkter och att de två fall som har prövats i domstol har resulterat i fällande domar borde rimligtvis undergräva 44-åringens trovärdighet.

Det omfattande identitetsbedrägeri som mannen ägnat sig åt inför våldtäkterna och som polisen kunnat fastställa då man beslagtagit mannens datorer bör också innebära att man ifrågasätter mannens avsikter. Han har vid sin kontakt med offren aldrig använt sig av sitt riktiga namn och han har vid upprepade tillfällen i mailkontakt uppgett sig vara en kvinna som arbetar som modell och som lockar offren med välbetalda modelljobb.

Utifrån den dom som klubbades igenom mot mannen under förra veckan och utifrån de tidigare misstankar som riktats mot mannen är två saker uppenbara. För det första att 44-åringen är en serievåldtäktsman som våldtar kvinnor enligt ett återkommande mönster och han inte låter sig avskräckas av varken polisanmälningar eller fällande domar.

Den andra saken som vi kunnat konstatera är att mannen i många fall inte agerat på egen hand. I flera fall har mannen under hot tvingat sina offer att ha sex med andra män och i förundersökningen som nu resulterade i en fängelsedom figurerar flera andra personer som har agerat medjhälpare och förmedlat kontakt mellan offret och förövaren. Det är uppenbart att mannen är del av ett nätverk av sexförbrytare och vi ställer oss kritiska till att polis och åklagare helt struntat i att kartlägga detta nätverk.

Under flera år har mannen kunnat gå fri och obehindrat fortsätta våldta unga kvinnor på de mest brutala sätt. Ansvaret för att detta har kunnat ske vilar helt på åklagare Tora Holst, som beslutat att inte väcka åtal i ett stort antal fall då hon hävdat att bevisningen varit otillräcklig. Men som vi sett så har alltså avgörande bevisning i flera fall utelämnats från förundersökningarna. Att mannen nu dömts till fängelse är visserligen positivt, men faktum är att om Tora Holst och hennes medarbetare hade skött sitt arbete så hade mannen suttit inlåst långt innan mars i år, då han våldtog kvinnan som var målsägande i det senaste fallet.

Därför kräver vi nu att samtliga nedlagda förundersökningar mot mannen återupptas! Relevant bevisning som vittnesmål och teknisk bevisning måste tas hänsyn till och de förundersökningsledare som har underlåtit att göra detta måste ställas till svars!

Vi i Kampanjen Stoppa Våldtäkterna kommer att hjälpa de kvinnor som fått sina förundersökningar nedlagda med att överklaga besluten. Men utifrån hur tidigare anmälningar mot mannen har behandlats så förväntar vi oss inte allt för mycket från rättsväsendets sida. Därför kommer vi också att försöka sätta press på de ansvariga genom att granska deras agerande och lyfta fram hur man i fall efter fall har behandlat våldtagna kvinnor.

Vi uppmanar alla intresserade att gå med i Kampanjen Stoppa Våldtäkterna och kämpa mot våldtäkter och kvinnoförtryck. Vi uppmanar också journalister att granska rättsväsendets hantering av anmälningarna mot mannen – vi bistår gärna med mer information!

Rättvisa åt 44-åringens offer!

Idag publicerades ytterligare en artikel i Aftonbladet om serievåldtäktsmannen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2482114.ab

Nu har den serievåldtäktsman, känd som ”bilskoleläraren”, som Kampanjen uppmärksammat slagit till igen. Och nu sitter han häktad för att ha våldtagit en 20-årig kvinna. Förhoppningsvis betyder detta ett stopp på hans karriär. Läs artikeln i Aftonbladet här.

Det sorgliga, och extremt upprörande, är att detta hade inte behövt hända om rättsväsendet och chefsåklagare Tora Holst (som uträtt samtliga anmälningar mot mannen) tagit ett samlat grepp på denna man i ett tidigare skede. Tora Holst och rättsinstanserna har försummat att förhöra relevanta vittnen, att se till rättsmedicinsk dokumentation, och de har i praktiken valt att inte tro på de många kvinnor som oberoende av varandra anmält och vittnat om den systematik som varit genomgående för mannens tillvägagångssätt. Att det krävts ett tiotal anmälningar avslöjar de påtagliga bristerna med det nuvarande rättsväsendet och är ett uttryck för den sexism som genomsyrar det.

Läs rapporten från i höstas när Kampanjen uppvaktade Tora Holst här.

Kampanjen kommer nu att hålla sig underrättad om vad som händer. Blir det kommande aktiviteter, t.ex. för att visa solidaritet vid en eventuell rättegång, så kommer vi att informera alla de kontakter vi fått under resans gång. Skriv till stoppavaldtakterna@gmail.com om du inte redan finns på vår utskickslista. Vår solidaritet går nu till mannens många offer - och till alla de kvinnor som våldtas varje dag utan att få rättvisa.

Justitieminister Beatrice Ask har svarat Kampanjen Stoppa Våldtäkterna. Hon lovar förbättringar och framhåller att regeringen nu överser såväl lagstiftning som bemötandet av våldtäktsoffer. Ask sade tidigare i höst att det var för tidigt att ta ställning till en samtyckeslag. Kanske har vi en liten del i att frågan nu ligger på bordet. Oavsett detta så avvaktar vi med skepcis de löften om åtgärder som presenteras. Samtidigt så måste vi fortsätta kampen mot sexism och det klassamhälle som när den. Däri ligger också den verkliga nyckeln till att göra upp med sexismen i rättsväsendet. Läs Beatrice Asks svar genom att klicka vidare. 

Kampanjen Stoppa Våldtäkterna, som på 8 mars demonstrerade i Stockholm, har nu överlämnat en kravlista till justitieminister Beatrice Ask. Vi vill se en rad åtgärder för att komma åt den sexism som så uppenbart genomsyrar det svenska rättsväsendet.

Att rättspraxis i sexualbrottsmål är genomsyrad av sexism är för de flesta inte någon nyhet. Trots nya lagändringar så nyligen som 2004, och trots stor uppmärksamhet i samband med rättegångar som de mot ”Stureplansprofilerna”, så fortsätter sakernas tillstånd att vara bedrövligt. Våldtagna kvinnor har inte bara att brottas med samhällets sexistiska fördomar. De får alltför ofta sin trovärdighet ifrågasatt på samma låga sätt i rättsprocessen. Vad hade du för kläder på sig? Var du full? Brukar du ha sex ofta? Varför följde du med honom hem? Dessa och andra ovidkommande frågor ställs återkommande när försvarsadvokater eller utredare försöker att göra kvinnan otrovärdig genom att framställa henne som en ”lösaktig”, ”dålig” kvinna, dvs en sådan som inte kan våldtas enligt uråldriga patriarkala normer.

Problemet ligger inte enbart i den nuvarande lagstiftningen, som i sin nuvarande utformning är formulerad så att det faktiskt inte räcker att en kvinna säger ”nej, jag vill inte” för att hon ska klassas som våldtagen. Sexismen genomsyrar därtill de rättsliga och polisiära institutionerna uppifrån och ned. Vi som varit aktiva i Kampanjen Stoppa Våldtäkterna har fått erfara det i och med det sätt på vilket rättssystemet har behandlat en av våra anhöriga, offer för en misstänkt serievåldtäktsman. Här har chefsåklagaren inte begärt ut något medicinskt rättsintyg, inga förhör har gjorts med vittnen som kunnat berätta om anmälarens tillstånd efter våldtäkten, inga uppföljande förhör har gjorts efter det första. I avslaget finns en kort kommentar: ”brist på bevis”. Att den misstänkte förövaren anmälts för snarlika övergrepp på ett stort antal unga kvinnor (och i ett fall dömts!), och trots att flera anmälningar mot denne behandlats parallellt av samma åklagare, har upprörande nog inte lett till konsekvenser för trovärdighetsbedömningen. Istället väljer man i praktiken att tro mannen, som går fri än idag och kan fortsätta våldta.

Den sexistiska attityd som möter många våldtäktsoffer genom hela rättsprocessen, och den minimala chansen att därför få upprättelse, är så klart en starkt bidragande orsak till att bara omkring var femte kvinna som utsatts för en våldtäkt väljer att anmäla. Bara omkring var tionde anmälan leder idag till rättegång (detta enligt Brottsförebyggande rådet siffror för 2006).

Vi hyser inga illussioner om det nuvarande rättsväsendets förmåga till någon mer djupgående självsanering. Rättvisa kan aldrig garanteras av institutioner som själva upprätthåller och försvarar en samhällsordning som per definition bygger på ojämlikhet och socialt förtryck av bl.a. kvinnor. Men vi kan givetvis kräva konkreta åtgärder som flyttar fram de förtrycktas positioner och möjligheter att faktiskt få upprättelse.

Vi kräver för det första att en samtyckeslag stiftas. Dels för att vi anser att en våldtäkt har ägt rum när någon utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja. Och dels för att vi tycker att det är den misstänkte förövarens agerande som ska utredas (vad gjorde denne för att försäkra sig om att det fanns samtycke?) istället för som idag, då det i praktiken ofta blir så att offret utreds i en rad fullständigt ovidkommande avseenden.

I de fall då våld eller hot om våld bevisligen har använts borde det dessutom inte spela någon roll om en misstänkt förövare hävdar att denne inte förstått att det inte funnits samtycke.

Sist men inte minst borde man om möjligt genomdriva ett skarpare formulerat förbud än det som idag redan finns mot uppmärksammandet av ovidkommande uppgifter när dessa saknar relevans för utredning och bevisning, såsom anmärkningar om offrets klädval, sexuella preferenser mm.

Utöver dessa krav kräver vi att utredare obligatoriskt måste kräva ut medicinskt rättsintyg. Detta sker i dag godtyckligt och mycket sporadiskt: enligt en undersökning genomförd av Arbetaren (070907) begärdes rättsintyg ut endast i hälften av alla fall där dessa fanns tillgängliga på akutmottagningen för våldtagna kvinnor, AVK, i Stockholm.

Man borde dessutom upprätta en checklista (eller en ”sexualbrottsutredningsmall”) för hur utredningar ska gå till – och ett kontrollsystem som möjliggör ett avlägsnande av åklagare och utredare som missköter sitt jobb, som inte tar våldtäktsoffer på allvar. Alla anmälare borde vidare garanteras ett målsägarbiträde, något som mindre än var femte anmälare får idag. I juristutbildningar borde undervisning om kvinnoförtrycket och dess konsekvenser för sexualbrottsfall vara en obligatorisk del av läroplanen.

Beväpnade med dessa krav kommer vi att ställa den moderate justitieministern Beatrice Ask mot väggen. Beatrice Ask hävdade i höstas, då kravet på samtyckeslag ställdes i samband med rättegångarna mot stureplansprofilerna, att hon ville se fler domar innan hon tog något beslut. Hur många ska behöva gå igenom den terror som våldtagna kvinnor omnämnt som ”den andra våldtäkten” innan justitieministern agerar? Svarar hon med tystnad, eller undvikande, så kommer vi att vakta upp henne för att öka trycket. Det är hög tid att intensifiera kampen mot det sexistiska rättsmaskineriet. Vi behöver en offensiv mot den kvinnofientliga högerregeringen och dess justitieminister nu!

Gunnar Westin,
Kampanjen Stoppa Våldtäkterna

Följande brev insändes i veckan till Beatrice Ask. Vi förväntar oss ett svar. Uteblir det så kommer vi att göra ett besök på justitiedepartementet och kräva henne på ett.

Till justitieminister Beatrice Ask.

Idag, på den 8 mars, arbetarkvinnornas internationella dag, tar vi tillfället i akt för att inför dig framlägga våra krav på åtgärder mot sexismen som den kommer till uttryck i rättssystemet.

Trots att mycket uppmärksamhet och kritik riktats mot sakernas bedrövliga tillstånd så är det ännu idag, fyra år sedan den senaste omarbetningen av sexualbrottslagen, oerhört svårt för en våldtagen kvinna att få upprättelse. När utredningar många gånger präglas av amatörmässighet och när rättsprocesser ofta präglas av sexistiska föreställningar som försvaret brukar åberopa för att misstroendeförklara våldtäktsoffer, så är det inte konstigt att en liten minoritet av alla våldtagna kvinnor ens väljer att anmäla.

Du har det yttersta ansvaret för denna situation såsom vi ser det. Och du har möjlighet att agera.

Vi vill ha rättvisa för våldtagna kvinnor. Därför kräver vi:

- En lag om samtycke. En våldtäkt är en våldtäkt när en sexuell handling tillfogas någon mot dennes samtycke. Så enkelt är det (eller bör åtminstone vara) och så bör också lagtexten vara utformad. En lag om samtycke skulle också i högre grad möjliggöra en utredning av en potentiell förövare. Vad gjorde denne för att försäkra sig om samtycke?
- I de fall då våld eller hot om våld bevisligen har använts borde det dessutom inte spela någon roll om en misstänkt förövare hävdar att denne inte förstått att det inte funnits samtycke.
- Hårdare åtgärder mot bruket att fästa uppmärksamhet vid den våldtagna kvinnans klädsel, hennes sexuella preferenser etc, då detta saknar relevans för utredning och bevisning.
- En checklista, eller en mall för hur utredningar av sexualbrott bör komma till stånd, för att kontrollera att rättsintyg faktiskt begärs ut då dessa finns tillgängliga, för att relevanta vittnen förhörs, för att uppföljande förhör görs osv. För ett kontrollsystem som möjliggör avlägsnandet av utredare som inte gör sitt jobb.
- För en samlad bedömningsprocedur i de fall där en misstänkt återkommande anmäls av personer oberoende av varandra för likartat brott. Kampanjen har tagit sin utgångspunkt i ett sexualbrottsmål där en misstänkt serievåldtäktsman anmälts 6 gånger för snarlika brott, vilket vittnar om ett systematiskt tillvägagångssätt. P.g.a. att samtliga anmälningar utreds separat, och p.g.a. att mannen vet vad han ska säga för att skapa en ord-mot-ord-situation, så går han fri och kan fortsätta att våldta.
- Vi kräver att alla som anmäler sexualbrott ska garanteras målsägarbiträden.
- I juristutbildningar borde undervisning om kvinnoförtrycket och dess konsekvenser för sexualbrottsfall vara en obligatorisk del av läroplanen.
Kampanjen Stoppa Våldtäkterna
 

Närmare 200 personer slöt upp då Kampanjen Stoppa Våldtäkterna demonstrerade under lördagen i Stockholm bakom parollerna ”Bekämpa sexistisk rättspraxis”, ”Stoppa det sexuella våldet” och ”Agera mot högerregeringen kvinnofientliga politik”. Efter att ha samlats på Sergels torg och lyssnat på tal marscherade vi till Mynttorget där manifestationen avslutades.

Stämningen var god och nästan allt gick enligt planerna. Det enda undantaget var att receptionen på Rosenbad höll stängt, vilket innebar att det protestbrev som Kampanjen planerat att lämna till den moderate justitieministern Beatrice Ask istället kommer att överlämnas först under denna vecka.

Jens Hugo Nyberg, kampanjaktivist, började med att kort berätta för åhörarna på Sergels torg om bakgrunden till Kampanjen, som tog sin utgångspunkt i ett fall med en serievåldtäktsman som våldtagit en av anhörig till Kampanjen. Trots att denne anmälts upprepade gånger går han fortfarande fri.

Därefter förklarade Maryam, konferensier för dagen, att Kampanjen också ser ett behov av att sammanföra kampen mot det sexuella våldet och mot sexismen i rättsväsendet med ett motstånd mot borgarnas kvinnofientliga politik. Sedan tog Lotta, aktiv i Kampanjen och medlem i Kvinnopolitiskt Forum, över mikrofonen och kritiserade i hårda ordalag högerregeringens angrepp på arbetarklassen och i synnerhet på arbetarkvinnor och invandrare.

Lotta avslöjade bland annat reformer som avdrag på ”hushållsnära tjänster” och vårdnadsbidraget som de kvinnofällor de är, och argumenterade för kollektiva lösningar på det obetalda hushållsarbetet. Efter att ha slagit ett slag för socialismen och uppmanat till revolutionär kamp mot det kvinnofientliga kapitalistiska systemet fortsatte Maryam med lite slagord.

Sedan var det dags för Theodor, kampanjaktivist, att tala om det ansvar som män har för kampen för kvinnors frigörelse. Theodor kritiserade den bild av manlig sexualitet, som ofta framställs som aggressivt djurisk och okontrollerbar och som idag genomsyrar rättsväsendet och samhället, och slog fast att män givetvis har det fulla ansvaret för sina handlingar.

Efter att Maryam fått oss att skandera ett nytt slagord för dagen, ”Männen se er situation – ta ert ansvar – revolution!”, gick sedan Leila Qaraee, aktiv i Kvinnors Nätverk, fram till mikrofonen. Leila talade om kampen mot mäns våld och kvinnofientlig fundamentalism och påminde oss om den kamp från arbetarklassens kvinnor som en gång resulterade i internationella kvinnodagen.

Sist ut var Gunnar Westin, aktiv i Kampanjen och medlem i Arbetarmakt och REVOLUTION, som talade om sexismen i rättsväsendet. Gunnar kritiserade den nuvarande lagtexten, som reducerar kvinnans kropp till ett objekt för mannen och som inte erkänner kvinnors eget självbestämmande. Han förklarade sedan Kampanjens krav på samtyckeslagstiftning och avslutade med att fördömma det nuvarande rättsväsendet och hela den ojämlika kapitalistiska ordning som vi i slutända måste förändra.

Efter detta marscherade vi ned längs med Hamngatan, sedan via Kungsträdgården, för att till sist avsluta vid Mynttorget. Klassiska slagord som ”Kvinnokamp – klasskamp”, ”Vad ska vi göra – krossa sexismen” och varvades med nya. ”Vi vill ha en rätt av idag – därför kräver vi samtyckeslag” och ”Stoppa högern innan välfärden är såld, och kvinnan hamnar i mannens våld” tillhörde dessa.

Även på Mynttorget bjöds det på tal, då bl.a. Sara och Joanna från Kvinnors Nätverk talade om kampen mot kvinnoförtrycket. Efter detta avslutades manifestationen. Då hade närmare ett fyrtiotal personer antecknat sitt intresse på Kampanjens namnlistor. Vi kommer att invänta ett svar från Beatrice Ask på de krav vi ställt. Om det uteblir kommer en uppvaktning att organiseras framöver.

Vi var sammantaget mycket nöjda och det verkade de allra flesta som deltog också vara. Varmt tack alla som deltog och gjorde demonstrationen lyckad.

Fler bilder och videofilmer kommer att läggas upp inom kort!

Kampen fortsätter – krossa sexismen!

Kvinnors Nätverk, som deltar i Kampanjen Stoppa Våldtäkternas demonstration på lördag (Sergels torg kl.13), kommer dessutom att arrangera en manifestation på förmiddagen 8 mars, kl.11 i Rinkeby på torget.

Där kommer att finnas möjlighet särskilt för invandrarkvinnor som inte behärskar svenska språket att diskutera med andra kvinnor, i och med att nätverket kommer att se till att det finns tolkar på plats.

Kvinnors Nätverk kommer också att vara i Skärholmen efter vår gemensamma demonstration och då tala från stora scenen i Skärholmens centrum kl.15.

På kvällen arrangerar dessutom 8 mars-kommittén en demonstration under parollen ”Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter”. Kl.18 vid Södermalmstorg/Slussen.

Nu är det bara några dagar kvar tills lördagen den 8 mars, internationella kvinnodagen – och därmed dags för Kampanjen Stoppa Våldtäkternas demonstration på Sergels torg kl.13!

Efter flera veckor av kampanjaktivitet (torgmöten på flera olika platser, uppsättning av klistermärken, skolbesök mm), ser vi nu fram mot en bra final på Sergels torg till vilken vi nu samlar extra kraft!

På Sergels torg kommer vi först att bjudas på tal från olika aktivister i kampanjen. Det kommer att handla om mäns våld mot kvinnor, om kvinnofientligheten i rättsväsendet och om kamp mot den borgerliga regeringens kvinnofientliga politik.

Efter tal på plattan kommer vi att bege oss i ett samlat tåg ned för Hamngatan och vidare mot Kungsträdgården för att sedan korsa en av broarna som leder över mot slottet – och sedan avsluta på Mynttorget. På Mynttorget kommer vi att presentera de krav som Kampanjen ställer på justitieministern och som vi sedan lämnar in i kansliet på Rosenbad. Justitieministern kommer tyvärr inte att vara på plats och ta emot på lördag. Återkommer hon inte med ett utförligt svar så kommer vi att uppvakta henne framöver. Vi lovar att hålla alla intresserade underrättade.

Under demonstrationen kommer vi att göra vårt bästa för att sätta skräck i stadens sexister och borgare – och för att visa vårt stöd för inte minst alla våldtagna kvinnor som aldrig får upprättelse. Så ta med er ett gott, solidariskt och gärna lite ilsket kamphumör och bidra till att sätta färg på protesten! Gör gärna ett plakat, eller varför inte en banderoll åt dig och dina kompisar? Vi kommer att ha en del plakat, men det kanske inte räcker till alla.

Organisationer uppmanas att komma till demonstrationen, ta med sig sina banderoller, sitt politiska material och bidra med slagord och militans. Varmt välkomna på 8 mars!
 
/Kampanjen Stoppa Våldtäkterna